Jag hade köpt en liten sax med aquablått handtag, som ramlade isär första gången jag klippte med den. Ett riktigt måndagsexemplar. Så igår gick jag tillbaka till konstnärshandeln där jag hade köpt den, Jordi på Bysistorget, för att byta den. Om du inte varit på Jordi så kan jag beskriva denna lilla butik som en väldigt personlig, mycket seriös och charmig konstnärshandel. Precis så som en konstnär vill ha det; en amatörkonstnär som jag själv eller en mer seriös konstnär…som nån annan… Kunderna trängs i de smala gångarna bland akvarellfärger, kritor, små lådor, pennor, papper, målarduk, oljefärger osv.
Ja, men hur som helst igår… det var underligt… för stunden som jag klev in i genom ytterdörren drabbades jag av en så tung känsla. Det tog liksom tag i mig, så jag kunde inte riktigt undvika att notera det hela.
Det var inte sorg.
Det var heller inte ledsenhet,
deppighet
eller ilska.
Det var mer som en slags lättnad.
Blandat med en känsla av att komma hem.
Ja.
Kan inte säga att jag brukar handla där på Jordi så mycket alls. Men den senaste månaden har jag nog varit där lite mer än vanligt… för att köpa en extra färgtub med en ny nyans av grönt eller några större penslar.
Men igår. Ja, det var precis som att komma hem. Hem till min innersta plats. Men kanske med ännu lite mer pirr.
Välkomnad av en bekant dov, lite dammig doft av konstnärsmaterial.
Jag tänkte att jag hade kunnat söka mig den här vägen för 30 år sen. Men istället sökte jag mig åt ett helt annat håll….eller inte ett helt annat håll…men ändå ett helt annat håll.