Jag har noterat en väldigt spännande grej. När jag berättar för folk om mitt lediga år får jag ofta följdfrågan:
”Men vad ska du göra?”
Då kanske jag säger:
”Jag målar lite.. Jag mediterar lite.. promenerar…Jag gör nog ingenting särskilt…”
Kanske låter jag det få vara lite odefinierat eftersom detta första halvår handlat mindre om att göra och mer om att vara.
Häromdagen var jag på en överraskningsfest för en av mina äldsta vänner. Mina platåskor fick stanna hemma pga av all is överallt. Istället blev det mina vackraste vinröda Doc martens
Det var en jättemysig kväll och såklart småpratades det en massa med både gamla och nya ansikten. Många på festen var precis som jag runt 50 år. Frågan ”Vad gör du nu?” kom upp många gånger under kvällen. När jag berättade att jag inte gör någonting och att jag har ett slags paus-år dök det nu plötsligt upp en helt ny följdfråga;
”Berätta – Hur har du lagt upp det?” dvs berätta om hur strategin ser ut, planen – ja, i helhet.
Och det är ju så här vi är tränade. Att vara effektiva, strategiska och målinriktade. Vi har sen länge fått lära oss att vara flitiga, smarta och inte slösa bort någon tid. Vi vill maxa. Vi vill hinna med saker. Vara säkra på att inte missa något.
Precis så tänkte jag ju själv för bara 5 månader sen.
Precis så tänkte jag ju själv för bara 5 månader sen. Det kliade i mina planeringsfingrar när jag drog i gång året, men snabbt insåg jag att det blev alldeles för krampaktigt och till slut kändes det mer kreativt att i stället gå emot mina instinkter och nyfiket bara släppa all planering. Låta tankarna vara helt fria från struktur och tiden få breda ut sig lite mer generöst. Då mjuknar kroppen och något börjar hända med dess små inre låsta rum. Visst slogs jag av tanken: ”Men tänk om jag inte kommer nån vart då?” Men den rädslan vann lyckligtvis inte.
Kontroll tar oss inte alltid dit vi vill, utan snarare dit vi vet.
Det jag försöker säga är att kontroll tar oss inte alltid dit vi vill. Utan snarare dit vi vet. När vi släpper på kontrollen lämnas det utrymme för det vi inte vet än att ta form och gro. Nya äventyr ligger i mellanrummen och väntar på oss. Och jag tror att vi hittar dem genom att släppa taget. Inte genom att hålla hårdare.
Men trots detta:) har jag ju nu ändå välkomnat mina planeringsskills sen förra veckan och jag kommer att låta dem få stanna såhär halvvägs in i året. Men med ett lite begränsat schema dock. Jag har så att säga anställt min inre planerare på en tjänst som inte består av mer än någon timme per dag. När timmen är slut är det dags för henne att gå hem.
Men det är tack vare henne som mina listor långsamt har börjat fyllas på. Nästa vecka tänkte jag skriva lite mer om vad som står på listan för vad jag vill ta med mig in i mina kommande 50 år. Och sen är det listan med sånt som jag vill släppa taget om.
Uppstyrt och vackert.