Det första lilla flyttlasset har nu gått...
Det första lilla flyttlasset har nu gått och snart flyttar vi. 28 år har vi bott mitt i innerstans surr. Nu bär det av mot mer natur och hav.
Mitt första träd är äntligen målat.
Mitt första träd är äntligen målat. Känns som en slags symbol för min långa paus. Alltså, tänk att ha tid att måla. Jag var så glad att jag skulle få måla och nu när jag har målat är jag faktiskt ÄNNU gladare. Och jag är så SJUKT OTROLIGT FANTASTISKT inspirerad att fortsätta. Har skaffat större penslar och större papper så att det kan bli ännu större träd.
Sorgen för mamma kommer över mig då och då, plötsligt när jag minst anar det. Det gör mig nog också lite tröttare än vanligt. Men känner mig ändå hoppfull för allt annat fint i mitt liv. Jag är mjuk i själen och varm i hjärtat. Ser fram emot lördag eftermiddag då jag och min finaste Olga har bokat in oss på en föreläsning om Buddhismens historia på ett Buddhistiskt center här i närheten. Kanske blir det också en inbakad liten meditation om vi har tur.