”Välkommen till Post Nord. Det är för närvarande tvåmiljoneråttahundrasjuttiofyra samtal före. Var god dröj.”
Imorgon kommer leveransen med garderober. Det ska bli så skönt att få undan lite grejer.
Igår på Nobeldagen hade vi fest, för på Nobeldagen föddes min första lilla knodd som nu blivit stor. Festen bestod av hennes mysiga vänner och ett bord fullt av tårtor. Lillasysters present var konsertbiljetter till deras älskade pojkband från mellanstadiet. I London. Så i morse åkte de. Big Time Rush spelar ikväll. Jag hade också gillat att ha en storasyster. Tänk va kul att åka till London och skrika sig hes för nåt gammalt pojkband. Och sen såklart återgå till sina normala koola personligheter som om det aldrig har hänt.
Har gått tre månader på mitt 50e år. Att ta en lång paus är onekligen väldigt bra, jag märker hur gamla stagnerade energier och tankar får möjlighet att långsamt tona ut, släppa taget och ge mig möjlighet att välja vad jag vill ha för energi runt mig, vilka jag vill ha runt mig, vad jag vill göra med min tid. Jag märker även att jag är trött och har varit trött i många år. Det är dock helt ok att vara trött. Jag får vara det helt enkelt. Jag andas dessutom djupare när jag är trött. Ponyo ligger och sover djupt här bredvid mig. Vi är nog ganska synkade. Måste vara superförvirrande för henne att flytta. Bara hon får vara med sina människor så är hon okej, men den sista månaden har hon haft ett större behov av att bli omkringburen. Upplever att det är precis samma med mig. Asså inte att bli omkringburen:) jag kan gå själv, tack så mycket. Men det bästa jag vet är att vara med mina närmaste och käraste.
Jag har tänkt på en grej...
Jag har tänkt på en grej, haft en idé om att när man har bott så länge på ett och samma ställe som vi har gjort så blir man liksom integrerad i väggarna till slut. Jag blir huset och huset blir jag. Mina tankar finns liksom i väggarna. Har varit nyfiken på om gamla stagnerade energier kommer att ömsas när jag byter miljö.
Wherever you go – there you are.
John Kabat Zin skrev ” Wherever you go – there you are ” och så är det ju; vi kan aldrig springa ifrån oss själva. Samtidigt tänker jag att vi troligtvis skulle kunna sitta fast på grund av en plats, att det finns saker som vi egentligen skulle kunna släppa taget om men som gamla väggar hjälper till att cementera runt om oss och inom oss…och att ett miljöombyte faktiskt skulle kunna skaka om våra system till den grad att vi släpper vissa saker.
Ja, hur som helst så flyttade vi ju till slut. Och spännande nog så känner jag tydligt att vissa saker blev kvar där på gamla stället. I väggarna. Lite som ett ömsat liv. Energier eller gamla grejer som kanske har definierat mig mer än vad jag har förstått. Just för att det har suttit fast i väggarna. Och därför har det fastnat i mig.
Den jag var då är jag på många sätt också nu och samtidigt inte alls.
Vi flyttade in där när jag var 21-22 år. Det är ju väldigt ungt. Allt som har hänt i mitt liv har hänt när jag har bott där. Den jag var då är jag på många sätt också nu och samtidigt inte alls.
Och nu när vi flyttade så blev något i mig kvar där borta. Jag känner mig ledigare i kroppen och det finns lite mer plats. Ja, flytten verkar alltså ha fungerat som en slags rensning. En slags intern feng shui rensning. Det har definitivt rört om i alla mina inre lager och det verkar som att några lager faktiskt har ramlat av. Något är definitivt annorlunda och det känns som att mitt år kan börja på riktigt nu, efter 3 månaders landningsbana.