Har nu varit människa i 49,5 år. Och just för att jag har varit människa så pass länge så vet jag hur lätt det är att emellanåt tappa bort sig själv och bli totalt uppslukad av det som pågår runt om en eller inom en. Jag skulle säga att det nog är ganska oundvikligt. Samtidigt en helt naturlig del i upplevelsen av att existera.
Motsatsen till att tappa bort sig själv tänker jag är att vara i kontakt med sig själv.
Förutom att vi kan ägna oss åt viktiga terapeutiska arbeten för att komma närmare oss själva så har mindfulness en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Det har en speciell förmåga att skapa goda bestående dominoeffekter i människors liv. Jag har sett det i mina egna mindfulessgrupper och i mitt eget liv, men det finns också oändligt mycket forskning som säger samma sak.
Vi kan helt enkelt inte vara i kontakt med oss själva om vi inte är närvarande. Genom att vara närvarande i nuet kan vi mjukt återkomma till vår kropp och därmed till oss själva. Och ju mer vi tränar på att återkomma till vår egen kärna, desto mindre tenderar vi att tappa bort oss och bli uppslukade i livets snårigheter.
Att bygga närvaromuskler...
I mindfulness brukar man säga att vi bygger närvaromuskler just genom att vi först tappar bort oss, sen kommer på att vi tappat bort oss och då riktar om uppmärksamheten till andetaget, kroppen och oss själva.
När vi mitt i en meditation plötsligt kommer på oss själva med att sitta och tänka på vad vi ska äta till middag...
När vi mitt i en meditation plötsligt kommer på oss själva med att sitta och tänka på vad vi ska äta till middag så betyder alltså inte det att det är en dålig meditation. Tvärtom så är det dessa ögonblick som ger oss tillfället att träna på att återgå till andetaget, kroppen och nuet.
Det är så närvaromuskler byggs och det är också så vi blir mer tålmodiga och närvarande i våra vardagliga liv. Vi blir mindre lätt-triggade och mindre impulsstyrda. Vi tar bättre beslut, hör vår inre röst tydligare och lyssnar mer på våra behov.
Ju mer jag är i kontakt med mig själv desto bättre mår jag, desto mer balanserad är jag och desto bättre stöd kan jag vara både för mig själv och andra som finns i mitt liv.
Närvaro är nyckeln...
Närvaro är nyckeln till hur jag återkommer till denna plats i mig själv.
Att i vardagen planera in och skapa förutsättningar för att jag lätt ska kunna återkomma till mig själv är därför högt prioriterat på min lista för vad jag tar med mig in i mina kommande 50 år. Jag gör det lättast i meditation, men går även gärna en sväng i skogen eller odlar mina sinnen. Jag tänker att detta kanske är det viktigaste jobbet vi kan göra för oss själva och vår omgivning.
Har du funderat på hur du lättast återkommer till dig själv?