Det har haglat en del på sistone. Sen har solen plötsligt svept in och snabbt suddat ut alla minnen av kyla för en stund.
Har märkt att jag har börjat prata ovanligt mycket om vädret de senaste veckorna… med främlingar på stan och i mataffären. De dramatiska växlingarna är en så frestande invit till att prata med de vi inte känner. För det är faktiskt alltid okej att spontant uttala sig om vädret till vem som helst. Prova så får du se. INGEN kommer tycka att du är konstig. Jag lovar.
Ingen kommer tycka att du är konstig.
Men i alla fall. Att vi pratar så mycket om vädret i den här delen av världen är kanske inte så konstigt ändå. Det är intensiva och chockartade väderväxlingar som vi får erfara under ett år. Och vi påverkas ju så fysiskt av det. Personligen känner jag hagelstormarna ända in i benmärgen när april spelar sitt årliga spratt. Eller mjukheten i kroppen när den första vårvärmen smyger sig på och solen värmer i hela ansiktet. När kylan slår till precis när vi plockat fram vårjackan eller när ljuset väcker oss alldeles för tidigt på sommarmånaderna. När luften börjar dofta kallt i september. När mörkret börjar falla framåt vintermånaderna. När den första snön faller i tystnad och vi står där vördnadsfulla med tindrande ögon som om det vore första gången vi ser snö.
Dessutom behöver vi så många olika typer av skor.
Dessutom behöver vi så många olika typer av skor. Sommarskor, höstskor, vinterskor, gummistövlar och kanske sandaler. Jobbskor. Och finskor förstås. Fina vinterstövlar att ha utomhus när det snöar och fina inneskor att ha inomhus. Det är ju mycket jobb liksom. Med vädret.
Får mig att tänka på mina vackra svarta Yves Saint Laurent klackskor som fick vara med på omslaget av min första bok. Jag köpte dem i Paris på södra sidan av Seine ”Rive Gauche”. Såg dem i skyltfönstret. Gick in i butiken. Bad om att få prova dem. Men fick inte sätta på mig skorna själv. Den franska manliga expediten bad mig att gå och sätta mig på en liten bänk mitt i butiken. Sen kom han och satte sig på knä framför mig, precis som om han skulle fria. Han packade varsamt upp skorna ur skolådan och satte sedan noggrant på den vänstra skon på min vänstra fot och sen den högra skon på min högra fot. De satt bara så himla bra. Ju.
Hur som helst. Vädret. Jag tänker alltså att vädret är helt bortom vår kontroll. Vilket såklart gör det hela så mycket mer dramatiskt när vädret skiftar. Vi blir så glatt överraskade eller så oerhört besvikna. Vi hoppas så innerligt. Och sen blir vi förbannade. År efter år fortsätter denna dans med vädergudarna. En slags psykologisk terrordans. Ett dagligt lotteri.
Så tänker att det är klart att vi pratar om vädret. Vore det inte underligt annars? Och vem vet, kanske fungerar vädret som en slags symbol för allt det som vi inte har kontroll över i våra liv.
Och det är en sann konstart att våga släppa den väletablerade idén om att vi har kontroll över våra liv. Vi har såklart en viss kontroll, som tillexempel att vi kan kontrollera hur vi reagerar på saker, hur vi väljer att förhålla oss till våra liv och vår omgivning, hur vi väljer att agera i olika situationer och vilka vägar vi väljer att gå. Men vi kan aldrig till fullo veta med säkerhet att saker och ting blir exakt som vi tänkt oss eller som vi skulle vilja att de blir. Vi kan önska och jobba hårt för något, men att vi faktiskt skulle kunna vara i full kontroll över våra liv är mer en illusion än något annat.
“There´s my business, your business and God´s business.”
Oprah sa en gång; “There´s My business, Your business and God´s business.”
Dvs vi har en viss kontroll över våra egna liv, men vi varken kan eller ska försöka ha kontroll över någon annans liv. Och vi kommer aldrig kunna ha kontroll över saker som tillexempel vädret.
Så just därför är kontroll nummer ett på listan för det jag släpper taget om när jag går in i mina kommande 50 år. Det finns oerhört mycket energi att spara genom att inte försöka kontrollera det som ändå inte går att kontrollera. Det är helt enkelt en stabil fast track till sann peace & happiness.