Den är mintgrön och vit. Kanske den vackraste lilla van jag någonsin sett. Med små gardiner i fönstren på varje sida. Jag var ute på promenad i skogen och plötsligt stod den bara där.
Som barn tältade vi varje sommar med familjen. Jag minns hur min bror och jag brukade sitta i gräset utanför vårt bruna tält och titta mot husvagnsplatserna.
”Tänk den som ändå hade en husvagn”, sa vi och suckade djupt. Det verkade bara så mysigt att ha ett sånt där litet hus på hjul.
Om jag var 30 igen...
Om jag var 30 igen, så skulle jag lätt köpa en sån där mintgrön och vit. Jag tänker på hur mycket barnen hade älskat att få åka runt i den. Den ser ju dessutom ut som ett litet dockskåp.
Jag kan höra hur 30-åringen och småbarnsföräldern i mig ropar;
”ALDRIG! Det där hade jag absolut aldrig orkat! Fatta bara hur jobbigt med matlagningen! Eller fatta tvätten!”
Men jooo, med lite mindfulness så hade ni orkat, tänker jag. Man får väl helt enkelt lägga ambitionsnivån lite lägre. Mer mackor i stället för lagad mat. Mycket frukt och många skalade morötter. Och det måste väl ändå finnas tvättmaskiner att låna på campingplatserna nuförtiden?
I min mintgröna vanlifefantasi svämmar det över av blommiga 70-talstyger. Det är ljusblå gardiner. Sällskapsspel. Regnet smattrar mot busstaket. Kanske tar man en kopp te på husvagnstrappan i morgonrocken.