Kan man egentligen förbereda för sin egen lycka?
Ja, det finns nog många olika svar på den frågan… det finns dock ett enkelt litet, litet knep som i alla fall brukar hjälpa mig. Här är ett exempel;
Förenkla för mitt framtida jag...
När jag har svårt att få till min meditationsrutin så brukar jag försöka förenkla för mitt framtida jag, dvs “hon” som jag gärna vill ska meditera i morgon.
Detta gör jag genom att försöka skapa en miljö som gör mig lite mer frestad att sätta mig på meditationsstolen. För jag vet nämligen att bara jag sätter mig i stolen så kommer jag definitivt att meditera – så jag behöver alltså bara få dit mig själv.
Förenklingen börjar med att jag dagen innan är lite extra noga med att min meditationsstol inte är belamrad med kläder eller grejer eftersom jag vet att om jag kommer att behöva städa först, så kommer det definitivt inte bli någon meditation för min del.
Det kan tyckas vara en liten grej...
Det kan tyckas vara en liten grej, men det kan faktiskt vara just den lilla skillnaden som avgör om jag sätter mig eller inte.
När jag har städat stolen tar jag fram min anteckningsbok, en bra penna och förbereder för te. Så genom att i förväg sopa banan lite så hjälper jag alltså mig själv att genomföra det jag verkligen vill. Man kan helt enkelt säga att förenkla och förbereda blir ett kärleksfullt sätt att möta oss själva i framtiden.
Så när jag på morgonen kommer in till en ompysslad meditationsstol med puffad kudde och mysig filt, där skrivbok, penna och tekopp finns redo på bordet bredvid så kommer jag med största sannolikhet vilja sätta mig där. Ett litet lur helt enkelt, som jag går på varenda gång.
Ett litet lur som jag går på varenda gång.
Och detta går såklart att applicera på det mesta. Genom att förbereda och förenkla på det här sättet visar vi omtanke för oss själva och bäddar för mer njutningsfulla dagar fyllda av det vi längtar efter.
Förenkling har varit en naturlig del av det här gångna året när jag låtit hela min kropp och system få bromsa upp och sakta ner. Låtit saker som behövde få ta mer plats få ta plats. Och tack vare att jag fått landa en så pass lång landning och haft all denna tid att kontemplera över sånt som jag tycker är viktigt så känns det ännu mer spännande och fint att fylla 50.
Inatt drömde jag att mamma för ett ögonblick hade blivit sitt gamla jag. Hon hade hamnat i en plötslig lucka där hon var fullt kapabel. Jag minns lyckokänslan i min kropp och hur jag skyndande för att hinna träffa henne samtidigt som jag försökte tänka på allt jag ville prata med henne om. Men innan jag hann komma fram, så vaknade jag. Det är i såna stunder som jag inser hur mycket jag saknar henne.
Varje sekund i detta livet är värdefull. Varje liten som stor önskan och längtan inom oss är värdefull. Full närvaro är grejen.
Vi har kommit till blogg 52. Det betyder 52 veckor. 52 bloggar. 1 år.
Jag är så glad för detta år. Och så glad för att just du har läst.
Nästa vecka ska jag preppa inför min 50e födelsedag:) Och det kommer såklart en avslutande blogg den 1a september, den stora dagen i all ära:)
Puss & Kram