När jag var 7 år såg jag en dag på lilla sportspegeln. När programmet närmade sig sitt slut sa programledaren att om en vecka skulle en känd fotbollsspelare komma till studion så han uppmanade därför alla tittare att skicka in sina frågor per post.
”Ja! tänkte jag. Jag har ju en fråga! ” Så jag tog fram mitt rosa brevpapper med lila blommor på och skrev sen med min finaste skrivstil:
Hej!
Jag heter Jenny Hellström och är 7 år. Jag undrar hur man ska göra för att inte skjuta tåfjuttar?
När det hade gått en vecka och det var dags för fotbollsavsnittet satt jag nervöst och väntade på golvet framför tv:n. Först pratade de lite om all sport som pågått under veckan, men så kom fotbollsstjärnan in och de började prata om hans väg till toppen i stället. Sen sa programledaren plötsligt;
”Och nu ska vi se om det har kommit några frågor från tittarna!”
”Och nu ska vi se om det har kommit några frågor från tittarna!” Han bläddrade lite i sina papper.
”Ja, här har vi en fråga från en Jenny Hellström från Hofors! Hon undrar hur man ska göra för att inte skjuta tåfjuttar?”
Han log stort.
Fotbollsstjärnan log stort.
Och de kunde bara inte låta bli att fnissa, bara litelitegrann…
Och de kunde bara inte låta bli att fnissa, bara litelitegrann…
Och det märkte jag ju såklart. Det blev nu väldigt pinsamt. I hela min kropp kände jag det. Tänk om alla i min klass nu såg det här avsnittet? Hur skulle det gå i morgon på skolan?…Tänk om alla fick veta att jag skjuter tåfjuttar? Jag kunde känna hur mina kinder började hetta medan tankarna rusade i hög hastighet i mitt lilla 7-åriga huvud, till den grad att jag helt och hållet missade vad fotbollsstjärnan svarade. Vilket såklart gjorde mig ännu mer uppgiven.
Jag slutade spela fotboll ganska snart efter tåfjuttsincidenten. Tyckte också att det var så himla svårt att dribbla på träningarna. Tränaren brukade ställa upp röda konor som man skulle dribbla bollen mellan så snabbt man kunde. Det var jättejättesvårt.
Jag tänker på att när jag var 7 så gick det bara att titta på Lilla sportspegeln 1 gång i veckan. Du kunde se det ett viss klockslag, en viss dag. Om du missade det, så missade du det.
Så om du nu missade svaret på din inskickade brevfråga så var det liksom kört. Och man kunde ju inte heller skriva ytterligare ett brev och be dem svara igen….nej, då var det enklare att bara sluta med fotboll.
Hur som helst – tillbaka till att folk alltså gick och väntade på att nästa veckas avsnitt av ”vad de nu än såg” skulle komma. Och medan de väntade, så gjorde de andra saker.
De gjorde andra saker...
Vaddå för andra saker kanske du undrar nu?
Ja, är det inte väldigt spännande att tänka på. Jag tänker att de till exempel lyssnade på radio, pysslade med något hantverk, var i trädgården eller på balkongen. Satte på freestylen med sin favoritkassett, la sig på sängen och tittade i taket, skrev dagbok, övade på att spela sitt instrument, spelade med sitt band i replokalen, meckade med moppen. Läste en bok eller en tidning. Träffade sina vänner. Var ute i naturen. Vilade. Spelade vinylskivor. Eller så kanske de var ute och sköt tåfjuttar. Och de hade ju såklart tråkigt ibland också. Men vem vet, kanske andades de lite lugnare än vad vi gör idag. De hade mer ställtid mellan saker där de troligtvis hann tänka igenom saker lite mer organiskt.
För frågan är...
För frågan är hur vi vill leva våra dagar, våra timmar, våra minuter. Att bara se ett avsnitt i veckan hjälper oss att stänga av tv:n däremellan och göra något annat. Det hjälper oss att leva mer av våra liv.
Så tänkte att det får bli nummer 4 på listan för saker att släppa taget om. Jag tror att det kan vara så att de flesta av oss älskar teve kanske bara lite för mycket för vårt eget bästa nuförtiden. Det gör i alla fall jag och de flesta jag känner. Det finns ju så himla mycket bra serier och filmer som görs. Och det finns tillgängligt dygnet runt. Men känner att tv tenderar att verkligen äta upp tid som ett kakmonster äter kakor. Så nu har jag i alla fall bestämt mig för att halvera min tv-tid under sommaren. Vill ha mer tid att göra sånt som jag längtar efter att göra mer av. Så lite lagom med bra film i sommar alltså, men desto mer av sånt där 80-talsgrejs som man gjorde medan man väntade på nästa avsnitt.