Åkte kommunalt till Artipelag för att se lite art nouveau med Bianca. Två bussar, ett byte.
En magisk utställning om du längtar efter att transporteras in i Muchas konst och in i det som var hans hem. Han sa;
"Min konst är mitt hem."
”Min konst är mitt hem…”
Genom att göra sin konst, vara med sin konst och tänka på sin konst så hittade han alltså känslan av ett hem.
Han hade såklart också ett fysiskt hem. Och han hade en familj bestående av en fru och två barn. Från vad jag kan läsa mig till verkade han vara en mycket mjuk och varm man, så mest sannolikt upplevde han även ett hem i sin familj.
Men kanske var det så att sitt allra sannaste hem ändå fanns i hans konst. Vilket troligtvis inte betydde att han älskade konsten mer än sina barn eller sin fru. Jag tror kanske snarare att ingenting kunde få honom att vara närmare sig själv än just när han umgicks med sin konstnärlighet. Det var där han bäst kunde få kontakt med det allra innersta och allra djupaste inom sig. Och genom sin rika, kreativa inre värld guidades han om och om igen tillbaka till en plats där bara han kunde vistas. Till sitt inre hem.
Så.
Jag kan alltså komma hem.
Till mitt hus.
Till min familj.
Men sen kan jag även komma hem.
Inom mig.
Till en plats där bara jag kan vistas.
Bisou