På torsdagar under tidigt 80-tal brukade det vara minidisco i höghusområdet som låg två backar ner från berget där jag bodde. Carina, 6 år, som jag kände från dagis hade stått och hängt vid mitt staket hela dagen och till slut lyckats locka med mig ner för alla backarna till discot. Jag var till skillnad från hennes erfarna ålder, endast 4 år.
Mamma som vanligtvis hade full koll på mig genom köksfönstret hade för en sekund sprungit ner i tvättstugan och när hon kom tillbaka var jag spårlöst försvunnen. En förälders värsta mardröm. De letade i timmar, hon och pappa, tills de till slut någon gång runt 7-snåret fick ett tips och äntligen hittade mig på discot. Välbehållen och trött.
Dagen efter ringde det på dörren...
Dagen efter ringde det på dörren hemma hos oss och återigen stod nu Carina där. Mamma var sannerligen inte helt nöjd, men denna gång visste hon i alla fall bättre än att låta mig följa med henne ut. Carina fick nu i stället komma in och leka i mitt rum.
Jag tog Carinas hand och hon följde med mig ner för trappan, genom hallen in till mitt lilla rum som var omslutet av ljusblå tapeter med vita moln. Hon vill se alla mina saker, så jag visade dem tålmodigt en efter en. Till sist kom vi till mitt smyckeskrin och jag visade en liten, tunn automat-ring med en blå blomma högst upp. Min finaste ring.
Underligt nog, efter att Carina hade gått hem, så var ringen försvunnen. Och inte oväntat, kunde man veckan efter beundra den på Carinas långfinger.
Det gjorde så ont i mitt lilla 4-åriga hjärta. Det var ju min allra finaste ring. Äkta skräpig, billig metall från en godisautomat, men ändå det vackraste jag hade ägt. Och problemet var att det liksom inte fanns något sätt att bevisa att det var min ring, och inte vågade jag heller säga något.
Ja, så gick det alltså till när den blå blomringen gick förlorad för eviga dagar.
Min egen första stöld...
Min egen första stöld var bara något år senare när jag var med mamma på en leksaksaffär i Falun och de hade regnbågesudd vid disken. Jag frågade mamma om jag kunde få detta otroliga sudd, men det gick dessvärre inte.
Jag minns att mamma lyfte upp mig i famnen och medan hon betalade det andra vi skulle köpa så fiskade jag smidigt upp suddet med mina små fingrar och la i fickan på min lilla ljusblå vindjacka som mamma hade sytt. Tryggt vilande i mammas famn låg vi nu där, jag och suddet. När vi kom ut, så gick det dessvärre bara inte att ljuga så till slut visade jag suddet för mamma.
Hon fnissade så där busigt som både hon och min mormor brukade göra ibland när något knasigt hade hänt och sen sa hon;
”Ja du Jenny, de får väl ändå skylla sig själva när de hade lagt sudden precis vid kassan så det frestar alla små barn så där! ”
En attityd man annars skulle kunna ha förväntat sig från någon som Pippi Långstrump. Sen åkte vi hem. Och suddet fick ligga kvar i fickan.
Men det var ju aldrig lika kul att kolla på just det där suddet jämfört med alla andra fina sudd som jag hade i min suddsamling. Regnbågesuddet hade liksom en air av att vara suddet som jag en gång hade snott.
Det kan ha hänt att jag snodde ett och annat tuggummi i tonåren, men tack och lov växte jag till slut ur all form av tjuvande. För jag visste alltid att det inte var ok att sno grejer. Och inom sin tid kom alltså även moralen i kapp.
Jag tycker att det är väldigt spännande att fundera över...
Jag tycker att det är väldigt spännande att fundera över vad vi egentligen har med oss för värderingar från barndomen. Mycket kanske vi tar för givet och tänker att ”vi” tycker, men hur mycket är ”vi själva” och vad är ”ett eko” av sfären som vi växte upp i?
Fördjupande frågor att dyka ner i kan vara:
Kan du formulera vilka normer och värderingar som var viktiga i ditt barndomshem?
Vad tyckte man illa om hemma hon dig? Vad var det som gav status när du var barn? Vilka ideologier fanns i hemmet, politiskt eller religiöst?
Och framför allt: Vilket av allt detta står du för idag? Vilka normer och värderingar står du för idag? Finns det något du skulle vilja ändra en gång för alla?
Ja, så detta med värderingar blir definitivt nummer 5 på min lista för vad jag tar med mig in i mina kommande 50 år.
Igår vid middagen...
Igår vid middagen satt hela familjen och bollade dessa frågor, det var så himla intressant att gräva i det tillsammans med Alexander och högst intressant att se vad våra barn upplevde att de har fått med sig. Även intressant att prata med vänner om. Normer och värderingar är sånt som väldigt ofta vävs in i vardagen och infiltrerar oss i mikrodoser utan att vi nödvändigtvis noterar att eller när det händer.
Kan inte låta bli att även fundera kring vad Carina som snodde min ring hade för värderingar. Kanske kom hon hem på kvällen och visade den lilla blå blomringen för sin mamma som bara fnissade och sa;
”Ja, hon den där Jenny får väl skylla sig själv när hon frestar dig med att visa så där fina saker!”