Mina Listor

Det finns oerhört mycket energi att spara genom att inte försöka kontrollera det som ändå inte går att kontrollera. Det är helt enkelt en stabil fast track till sann peace & happiness.

Läs mer i blogg nr. 36!

Vissa av oss har ett driv som till stor del, till viss del eller till liten del hämtar sitt bränsle i kamp. Det är ofta en överlevnadsstrategi som vi har med oss från barndomen. Det är klokt att vara nyfiken på och ta hand om den del av oss som lätt väljer att gå in i kamp. Vi tjänar på att mjukt närma oss denna strategi för att så småningom forma de verktyg som kan hjälpa den till ro.

Det är en befriande insikt att förstå att kamp inte är en förutsättning för att vi ska komma framåt eller komma närmare det vi längtar efter. Det finns många andra sätt som är mjukare och snällare mot oss själva som gör livet varmare, större, bättre, vackrare och lättare.

Ja, det är ju spännande det där om vad vi ”vet” om oss själva. När vi är så säkra på något så att vi helt har slutat ifrågasätta det. Här är ett jättetråkigt vardagsexempel, men som gjort otroligt stor skillnad för mig när jag avslöjade mitt eget självbedrägeri. Återigen – det är tråkigt, jag vet. Hur som helst, här kommer det;

Jag har varit heeelt öööövertygad om att eftersom jag så lätt mår illa på morgonen och har gjort så länge som jag kan minnas, så skulle jag därför inte kunna träna tidigt på morgonen. Men eftersom det hade varit skönt och praktiskt att kunna göra det så tänkte jag till slut – efter 30 år (ja du läste rätt- TRETTIO år) att jag skulle ju lika gärna kunna testa. (Hjärnan malde på med stöttande budskap som; ”Det kommer inte att gå! Det har ju aldrig gått! Varför ska du gå upp sådär tidigt?”) 

MEN – en morgon kravlade jag mig upp kl. 05.45 och åkte till gymmet bara för att testa. Och gissa vad? Det gick ju tydligen väldigt bra. Och jag mådde inte alls illa. Och trots detta jättetråkiga vardagsexempel (ber om ursäkt) så gömmer sig där under en väldigt viktig sanning; Det finns nämligen massor med såna här små grejer  i livet som vi tror om oss själva som inte stämmer. Negativa föreställningar om vad vi inte kan, ofta underbyggda av en rad snyggt uppställda anledningar. Små grejer som verkar obetydliga, och just därför inte riktigt märks, men som kan göra ganska stor skillnad om vi ifrågasätter.

Så tack vare att jag ifrågasatte denna negativa föreställning om mig själv så blir nu min träning av. 

Och den avslöjade bluffen leder mig ju såklart vidare till att fundera kring vad mer jag ”vet” så säkert om mig själv. Små osynliga grejer som jag skulle må mycket bättre om jag släppte taget om. Små grejer som jag tror mig veta om mig själv som inte stämmer. Vad vet jag, kanske har det stämt någon gång i tiden, men hur kan jag vara säker på att det fortfarande är så? Så – detta året passar jag på att rensa lite extra bland mina förutfattade meningar om mig själv.

Jag tror att det kan vara så att de flesta av oss älskar teve kanske bara lite för mycket för vårt eget bästa nuförtiden. Det gör i alla fall jag och de flesta jag känner. Det finns ju så himla mycket bra serier och filmer som görs. Och det finns tillgängligt dygnet runt. Men känner att tv ändå ofta tenderar att  äta upp min tid som ett kakmonster äter kakor. Så nu har jag bestämt mig för att halvera min tv-tid under sommaren. Vill ha mer tid att göra sånt som jag längtar efter att göra mer av. Så lite lagom med bra film i sommar alltså, men desto mer av sånt där 80-talsgrejs som det står om i blogg nr. 39.

Det finns vissa relationer och sammanhang som vi kan gå och släpa på i ett helt liv, trots att de inte är bra för oss. Jag har därför gjort lite självrannsakan på sistone. Funderat en hel del på alla mina relationer. Hittat ett par relationer som kanske faktiskt inte är så bra som jag skulle önska. Som inte är så stöttande som jag har trott. Som kanske fungerar mer envägs om man säger så. Det är sånt där som blir tydligt när tillexempel ens mamma är sjuk. Vips så blev det faktiskt oväntat tyst på vissa håll. Och det är ju värt att notera tänker jag. För vi vill ju ha vänner som finns där i både toppar och dalar.

Vissa gånger kan vi välja att ha kvar en relation i våra liv, trots att vi vet att den inte är jämlik eller stöttande. Men då har vi åtminstone gjort ett medvetet val, förhoppningsvis baserat på lite gediget tankearbete. Ibland har vi våra anledningar.  Det är ju såklart okej det också.

Men när vi väl bestämt oss och väljer att avrunda en relation, så blir det ju också mer plats för annat i våra liv. Jag tänker att vi får plats för ny frisk energi, mer plats för andra relationer och mer plats för oss själva.

Kanske känns det lite tomt ett tag. Och ibland är det också lite sorgligt. Det är såklart okej. Men troligtvis upplever vi också en viss lättnad. Det viktiga är att vi skapar så friska och starka strukturer omkring oss som möjligt.

Hållbart ska det va.

Finns det någon eller något sammanhang i ditt liv som du kommer att tänka på när du läser det här?

Det är lätt att hamna för mycket i huvudet när vi ska ta viktiga beslut. Att basera våra beslut enbart på det som är logiskt. Och på det som är och låter smart på pappret.

Men ofta är det så att om hjärtat får bestämma så blir valet något annat.

Ibland tjänar vi på att våga släppa taget om det rationella och logiska och istället förlita oss på vad hjärtat säger. Dessutom så behöver det inte heller vara helt svartvitt, utan vi kan faktiskt bjuda in och lyssna tålmodigt på båda dessa röster inom oss.

Min gamla vän Ambition, jag känner henne väl. Och Ambition känner mig. Vi har haft mycket med varandra att göra under mitt liv.

Det har varit kul. Ambition har tagit mig till platser jag inte trodde var möjligt. Men ibland har min ambition gått överstyr och då har det faktiskt inte varit lika kul.

Jag tänker att det är jättebra att man vill saker, men i ambitionens tecken är det är minst lika viktigt att lära känna sig själv ordentligt, vara medveten om hur man fungerar och vad man behöver för att kunna existera i en skön balans med sin ambition.

En för hög ambition tenderar nämligen att råna en på närvaro. Och det tänker jag att ingen av oss har råd med. Livet är nämligen nu….inte sen, när vi har lyckats uppnå x, y eller z.

Som barn tar vi ofta på oss ansvaret för saker som inte på något sätt alls är vårt fel. Vi gör detta som en överlevnadsstrategi för att förstå specifika situationer bättre och för att få kontroll på saker som vi inte på något annat sätt upplever att vi kan känna kontroll över. Det är en strategi som formas utifrån barnets begränsade världsbild och dess lilla begränsade verktygslåda.

Utifrån barnets utgångspunkt är det en smart och effektiv strategi, som lugnar och hjälper just då, i stunden.

Men, när vi sen växer upp och blir stora brukar denna strategi följa med oss ut i livet utan att vi har en aning om det. Så småningom, ofta med åldern, märker vi att det faktiskt inte alls är en särskilt effektiv strategi. Tvärtom. Den dränerar oss och gör oss lätt galna. Vi börjar inse att vi kanske inte alls behöver ta så mycket ansvar som vi gör och framförallt inte för sånt som inte är vårt ansvar att ta ansvar för.

Så, jag säger en gång för alla – Stort Tack till denna briljanta strategi som skyddade mitt sinne som barn, men som nu med värme och kärlek välkomnas att slappna av, vila och pusta ut. Du, min kära vän, har gjort ditt. Nu, ska du få vara ledig.

Tänker att det handlar om att släppa taget om det som inte ger energi i livet. Släppa taget om det som dränerar en på livskraft. Som kanske till och med gör en trött, ledsen eller låg. Tänker på all denna värdefulla tid som äts upp och försvinner. Som slukas av ett osynligt sociala medier-svart hål.

Precis som med tv så tänker jag att det i alla fall för mig är bra att vara mindful med hur mycket tid jag faktisk vill lägga innan jag börjar titta eller kanske öppnar en app. Personligen gillar jag att lägga telefonen i ett annat rum när jag skriver och jobbar och älskar att inte låta den få komma in i sovrummet.

Det handlar om att vara mindful med sin tid, i all sin enkelhet.

Tänker ofta att jag troligtvis inte behöver köpa några fler kläder under detta liv, för jag har så mycket fint att jag knappt hinner använda det. Tänker så om det mesta vi har…att jag egentligen har allt jag behöver. När vi flyttade i höstas gav vi bort nästan hälften av alla våra grejer. Tänker att vi ska ge bort ännu mer.